Dejtar jag en psykopat?

Dejtar jag en psykopat?

Inläggav Misa » 2017 06 30, 6:16

Hej!

Jag är en kvinna på de 40 som nyligen träffat en gammal vän från 20 år bak. Han var då mest en vän som var en gentleman, aldrig rörde han mig fast vi sov i samma säng flera nätter men han var också mycket feg och hjälpte inte mig som han borde ha gjort då jag hade problem med om någon sm störde mig eller så. Minns en gång då en kille stod och bankade på dörren och han och jag gömde oss. Han verkade road av situationen medan jag kände rädsla. Kanske kan ha varit nervositet från hans sida?

Hur som haver så har vi fått kontakt igen efter 20 års tid. En dag gick han bara från vår vänskap, lade en lapp om att vänskapen var över och hörde aldrig av sig mer. Nu är vi båda 40 och 41 och det har hänt en hel del under detta år då jag haft kontakt med honom. Bl.a. råkade jag ut för en våldtäkt under en tillställning hos en bekant. När jag dagarna efter berättade det för honom, reagerade han med att beskylla mig för att ha velat det. Detta anser han fortfarande trots att han både sett blåmärkena, polisanmälan samt ett skype-erkännande från förövaren själv. Här tyckte mina vänner att han var ett "tvättäkta svin" som försökt få mig att erkänna (under två timmars tid) att jag ville det. De tycker därför inte om honom men försöker för min skull.

Hans inkomst är sjukersättning (sjukpension) för ADD och han dricker sig ofta full och har rökt hasch regelbundet i 10 års tid. Han sa till mig att han slutat sedan kom det fram att han bara hållit upp i en månad. (Han vet hur jag känner inför narkotika. Jag är strängeligen emot både det och tobaksrökning.) Att något fattas honom som skulle kunna vara ADD, råder det ingen tvekan om då han inte klarar att vistas ibland folk några längre stunder utan att det blir för mycket för honom och han sätter sig som ett barn med händerna för öronen. Han gjorde detta hos min vän som tittade på honom som om "Vad står på?" Medicin för tillståndet förvärrar honom så det är inget alternativ. Frågan här är om detta beteendet är p.g.a. ADD eller om han skulle kunna lida av antisocial personlighetsstörning/Psykopati?

Han lånade pengar av mig till drinkar när vi var ute medan jag själv har en svag ekonomi. Han betalade inte tillbaka dem, det är bara ett litet belopp på 200 kronor men jag får betala ränta för dem (kreditkort) plus att det i dagarna framkommit att han har c.a 60.000 sparat. Trots detta sparkapital sa han till mig att han inte begriper var hans pengar tar vägen. Han har ingen dator, ingen fungerande tv, ingen hemtelefon, ingen mobiltelefon, inget internet eller möbler (förutom en tresitssoffa, ett bord, liten tv-bänk och en 90-säng) utan är mest hos föräldrarna. Han kommer sedan in i stan (de bor på landet) och festar i några dagar för att sedan åka igen.

Lägenheten har han fått via socialtjänsten genom att hota med självmord och bli inlagd. Jag vet inte om detta är sant, vet enbart vad han sagt till mig. Han sa också att när han fick ett lägenhetserbjudande av dem, tackade han nej för att det var "fel" område, vilket jag fann underligt om han nu är i ett sådant trångmål att han inte står ut. Samma dag ska han har fått erbjudande om en mer central lägenhet.

Han ljuger mycket så jag vet inte vad jag ska tro på av det han säger och vad jag inte ska tro på.

Han har fått arbete via sin far där han inte skötte arbetsuppgifterna eller respekterade reglerna och därför fick gå. Detta menar han var p.g.a. ADD'n då han inte klarade av att förstå eller minnas vad han skulle göra men han berättade även för mig att han snusat då de ej fick röka eftersom de handhade medicinsk utrustning. Prillan ska då ha hamnat utanför munnen men i munskyddet och om någon hade sett det, hade han fått gå omedelbart. Själv tyckte han det var roligt.

Han säger att han är svartsjuk och kallade mig lösaktig för att jag i tonåren var aningen promiskuös (det stämmer men det var 20 år sedan och jag lever idag ett skötsamt liv) och frågade mig om jag inte var rädd för att få HIV när jag "låg med så många?" Det visade sig sedan att han själv stött på olika tjejer, dock bara två vad jag vet och hört. När jag konfronterade honom med detta, blev han riktigt arg.

Vid ett tillfälle gick vi förbi en studentfest och han såg då att de hade champagne därinne. Han tyckte då att vi skulle utge oss för att vara föräldrar till ett par för att kunna komma in och dricka av champagnen och äta av maten gratis. Jag trodde han skojade men han verkade allvarlig.

Jag är sjuk och mycket sängliggandes och han ringer på min dörr varje dag. När han frågar om vi ska göra något och jag säger jag ska sova, svarar han det låter tråkigt och går. Han kommer senare på kvällen men då orkar jag oftast inte öppna dörren. Här kan jag förstå att det är tråkigt för honom men det känns också som att bli övergiven.

Han bestämmer ofta med mig för att sedan inte dyka upp och bara strunta i det. Han verkar inte bry sig det minsta om att jag blir irriterad eftersom jag inte orkar så ofta och då slösat en dag på detta då jag kunde ha gjort något annat.

Han påpekar också min vikt som är 53kg till 161cm. Han tycker att jag är tjock och brukar säga "Man vill ju inte ha en tjock partner." Själv är han normalviktig men har börjat träna och påpekar jämt att han behöver gå ner ännu mer.

Han säger sig ha svårt att lita på folk och att när jag sist inte orkade öppna på en vecka, trodde att jag lämnat honom för någon annan.

Vi hade en period på 7 månader då jag sagt upp kontakten.Innan dess kom han hit och var osammanhängande i talet samt hade druckit och började även dricka här (han hade med sig eget vin, jag har inte alkohol hemma). De senaste månaderna började han dock skicka in brev om hur han saknade mig och när jag började svara och vi brevväxlat ett tag (han tappar sina telefoner så han har inte köpt en ny) för att slutligen träffas igen, märkte jag en otrolig skillnad i honom; klädstilen var skärpt, han hade börjat träna och han var klar i huvudet och inte det minsta osammanhängande utan jag kunde hänga med i talet.

Jag har varit med om en stor sak där jag förlorade allt jag ägde och hade från bostad till möbler och allt utom kläder. Detta är många år sedan men han finner ingen empati i detta utan säger bara: -Det är länge sen. Så han verkar inte kunna känna empati med andra.

Hans vän har brutit med honom eftersom han ständigt påpekade hans vikt och tjatade om vad han borde äta och inte äta. Han ska ven ha betett sig otillbörligt på en tillställning hos honom så ingen av de som var där vill kännas vid honom längre.

Nu undrar jag: Är denne killen psykopat eller är något annat galet med honom? Jag blir inte riktigt klok på vilket men han har iallafall ingen kriminalitet bakom sig mig veterligen förutom narkotikamissbruket som ingen upptäckt.
Misa
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 2017 06 30, 5:28

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav Misa » 2017 07 03, 3:54

Bör tilläggas att jag naturligtvis inser vilken typ av människa han blivit och att jag inte vill umgås med varesig drinkare eller narkotikabrukare men jag är nyfiken på vad han kan tänkas lida av? Han kom hit en gång och talade fullständigt osammanhängande. Ena stunden skällde han ut mig för "otroheten" för att sekunden efter bjuda ut mig på bio och mitt i alltihop tog han upp en kartong vin och började dricka. Jag fick nog och slängde ut honom. Han gick efter att ha sparkat på dörren.

Jag har träffat många kymiga män men denna tar nog priset vad gäller instabilitet. Det kan väl ändå inte vara obehandlad ADD bakom dessa massiva humörsvängningar och underliga beteende? Eller? Han säger själv att han kan gå genom hela spektrat av känslor; vrede, rädsla, sorg, glädje, under loppet av sekunder och inser att det inte är normalt. Han har också tappat halva sitt hår samt har håravfall på benen och till viss del även på bröstet så någon kemisk brist har han i kroppen. Dock har han aldrig påtalat några hallucinationer, jag har själv misstänkt psykos men där fallerar det.

Så ptja, ge mig era tankar kring honom och vad felet kan bestå i, så vore jag djupt tacksam.

Uppdatering: Han har satt in pengarna på mitt konto och ställt en påse frukt utanför dörren då han vill att jag äter rätt kost för att bli frisk (dålig mage). Känns som ett försök att släta över dåligt beteende.

Mvh, Misa
Misa
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 2017 06 30, 5:28

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav JDP » 2017 07 16, 3:32

Det verkar absolut som han har psykopatiska drag. Framförallt verkar han vara ett riktigt sol- och vårarsvin som parasiterar på andra, inklusive dig.

Hans likgiltighet inför att du blivit våldtagen är en mycket stor röd flagga. Det där med att han visar sin bästa sida för att få dig på kroken igen är också väldigt typiskt.
JDP
Site Admin
 
Inlägg: 63
Blev medlem: 2010 04 05, 8:02

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav Misa » 2017 08 03, 5:35

Jag skällde faktiskt ut honom över att han ockrade på mitt kreditkort. Han måste ha förstått det var allvar eftersom han faktiskt förde över pengarna och satte även en påse frukt utanför dörren. Han verkade alltså ha skämts eller sett att han nog satt löst.

Han bjuder alltid när han har pengar, till de är slut, han verkar inte ha någon kontroll på hur han spenderar. Och han spenderar 98% av sin tid hos föräldrarna så man kan i princip säga att han bor där. De i sin tur utnyttjar honom med vedhuggning och matlagning, kan man förstå om han ändå är där så mycket. Tycker synd om föräldrarna som inte får något privatliv. Fadern är mycket irriterad på honom för att han vistas där så mycket.

Ja han verkar inte kunna känna empati. Jag har varit med om en mycket stor sak där jag blivit lurad på stora pengar och mitt hem, det hände för länge sedan men påverkar mitt liv än idag. Hans svar på det var -Men du..det där var ju x antal år sen! Så jag förstod att han inte förstod alls eller hyste någon form av empati.

Han har diagnosen ADD men jag har en annan vän med denna diagnos som förvisso medicineras men han är på intet sätt såhär i beteendet. Tvärtom är det en mycket väluppfostrad ung herre.

Det går inte ihop i min bok. Vi skulle på en konsert med ett band vi båda lyssnat på sedan tonåren och han sms'ade: -Jag ska bli så full! Han tänkte alltså supa bort en kväll som skulle bli ett oförglömligt minne. Där skulle man stå och skapa fina minnen med honom sittandes med ölburken i näven. Jag svarade att "Jaha, du tänker alltså supa bort det som skulle bli vår kväll?"

Nu låter jag förmodligen som en needy tjej här men jag har aldrig varit med om ett beteende som detta i. Killar har mött mig med mer respekt än såhär och då talar jag även om de riktigt dåliga. T.o.m. de har förstått att det finns gränser för hur man får bete sig.

Dessutom undrar man hur gammal han är? En 41-åring som säger han "ska bli så full!"? Han verkar förskräckligt omogen ibland.

Jag förstår även att han har ADD och att intrycken i stan blir för mycket för honom och att han då åker ut till landet och vilar men så mycket som han är där, kan man inte basera ett förhållande på. Händer något mig här, har jag ingen som skyddar mig, jag är alltid ensam o.s.v.

Så jag fick nog och slutade bara svara honom. Och jag gick på den där konserten och det var fantastiskt! Den BLEV oförglömlig och jag slapp dessutom se honom där, han vågade väl inte gå ensam, vilket faktiskt var likagott åt honom. Detta var en once in a lifetime upplevelse och han missade den. (Ni kan räkna med att jag känner skadeglädje, minsann!)

Jag har MYCKET svårt att förstå hur man kan säga igen och igen hur mycket man tycker om någon, ligga och titta personen i ögonen och verkligen mena allvar, för att sedan pila iväg till päronen i 2 månader och tycka att partnern ska få leva på det sättet.

Du tror alltså att han är psykopat? Det kan inte bara vara omedicinerad ADD? Jag kommer inte söka upp honom eller svara honom mer men jag vill veta inför framtida människor man träffar, vill INTE träffa på någon som denna killen igen. Han säger också att han har problem med ansiktsigenkänning. Är det något som hör till ADD?

Något fel är det för när det blir för mycket för honom, sätter han sig med händerna över öronen och börjar vagga. Som en liten pojke med autism.

Samtidigt glor han så jag ser det efter andra tjejer. Nu bryr jag mig inte så mycket iom jag aldrig var särskilt intresserad innerst inne utan jag blev manipulerad in i denna relation men om det vore en kille jag menade allvar med, vore beteendet oacceptabelt. Om han tittar när jag inte är med är sin sak, alla tittar vi, men så att jag ser det känns respektlöst. Och det här med att han kan säga saker som -Du borde gå till gymmet oftare, man vill inte ha en tjock partner! (Jag väger 52 kilo till 160 cm. Ingen har någonsin kallat mig tjock och jag tränar regelbundet men inte så ofta som jag borde p.g.a. trötthet.)

Ja, beteendet är sannerligen bisarrt. Har aldrig mött någon som denna killen. Men sen är han ett musikaliskt geni, mycket duktig på det instrument han spelar. De säger ju att genier är excentriska och yes, det kan stämma i detta fallet.

Han uppvisar även en del manipulativt beteende. Fick veta att han låtsats vara självmordsbenägen för att socialförvaltningen skulle hjälpa honom med lägenhet. -Var du självmordsbenägen då? -Alltså jag tyckte ju det var jobbigt men inte så jag skulle ta livet av mig.

Han beviljades en lägenhet och hade då mage att tacka nej till två stycken så socialsekreteraren blev irriterad på honom och förklarade hur många som står i kö för en lägenhet. Han lyckades få en stor, ljus, tyst och ultrabillig lägenhet mitt i centrum i en av sveriges mest attraktiva städer p.g.a. sitt beteende och då hade han t.o.m. MAGE att klaga på den också! "Jaja, jag FÅR väl ta den då.." Socialskreteraren höll på att smälla av, enligt vad han sagt. Men vad som är sant och vad som inte är det är svårt att veta eftersom han ljuger en hel del, har jag upptäckt.

Det jag vet är iallafall att en 41-åring som lever i en nästan tom lägenhet, bor hos föräldrarna, röker hasch på en regelbunden basis samt inte har några vänner kvar för att alla har brutit med honom p.g.a. hans odrägliga beteende, är något fel med. Han försöker även manipulera till sig nyckeln till mitt bands replokal nu. Lyckligtvis har jag varnat mina bandmedlemmar så han inte får tag i den. Fattas bara. Det räcker inte med lägenheten, nu ska han ha vår lokal också så han kan komma och gå där dag som natt.

Han sa att han blivit lovad nyckeln av mannen som håller i det men bandmedlemmen som har kontrakt på nyckeln sa att så inte är fallet. Isåfall hade de försökt nå henne vilket de inte har, så han bluffar. Vad han får ut av det vet jag inte. Kanske visste jag jag skulle meddela henne det och ville göra henne nervös. Verkar hur som inte riktigt klokt eller normalt.
Misa
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 2017 06 30, 5:28

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav JDP » 2017 08 03, 6:37

Renodlad psykopat vet jag inte, men det är uppenbart att han har en del psykopatiska drag, iallafall.

Du har skrivit två mycket långa texter om denna person där du anmärker på saker du tagit illa upp av eller tycker är märkliga. Det i sig säger en hel del. Nåt är ju uppenbarligen väldigt fel.

Alla människor är individer, även folk med personlighetsstörningar eller psykopatiska drag. Jag tror den viktigaste lärdomen inför framtiden är att du vet vart dina egna gränser går.
JDP
Site Admin
 
Inlägg: 63
Blev medlem: 2010 04 05, 8:02

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav Misa » 2017 08 03, 7:51

Tja, jag tror jag ska hålla mig borta från relationer till min självrespekt arbetats upp, faktiskt. :) Psykopati är inget att leka med utan kan sluta förödande.

Jag tackar ödmjukast för att detta forum finns. :)
Misa
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 2017 06 30, 5:28

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav JDP » 2017 08 21, 5:06

Det låter som en sund inställning.

Angående forumet så skulle jag gärna se mer aktivitet... jag kanske får ta och börja göra reklam på andra sajter.
JDP
Site Admin
 
Inlägg: 63
Blev medlem: 2010 04 05, 8:02

Re: Dejtar jag en psykopat?

Inläggav Misa » 2017 10 08, 7:54

Ville bara uppdatera då jag hittat orsaken till hans beteende (och givetvis har jag fortsatt noll kontakt). Han är autistisk! Hela skalan av autism stämmer in på honom, allt från att säga fel sak vid fel tillfälle, inte kunna de sociala koderna, till att sitta och vagga med fingrarna i öronen när det blir för mycket intryck för honom. Det förklarar även varför han bor hos sina föräldrar samt varför han ogillar intimitet och aldrig haft en relation. Han är för sjuk för att dejta någon men förstår inte det själv. Han förstår inte ens vad en relation innebär eller hur det känns att älska någon. Det verkar vara så illa ställt att när hans föräldrar går bort, om hans syster inte tar hand om honom, lär han inte klara sig.

Reklam låter som en bra idé men fler borde ha hittat hit via Google, tycker man.
Misa
 
Inlägg: 10
Blev medlem: 2017 06 30, 5:28




Återvänd till Allmän diskussion om psykopati, narcissism m.m.

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

cron