Förlåta en psykopat?

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav TLB » 2010 12 10, 4:15

Gordon skrev:Hej alla och särskilt TLB, till vilken jag vänder mig speciellt, just nu.
Problematiken "förlåtelse" tycker jag att jag är färdig med.

Jag har en annan sak att kommentera. Nämligen att de är defekta (rätt) och inte kan beskyllas för sina handlingar (fel). De vet precis vad de gör, in i minsta detalj och hur det drabbar andra vet de också in i minsta detalj och ger dem oftast en kick. De vet att det de gör är helt fel, men det bekommer dem inte! Det är faktiskt just så det ligger till. "Fel" gäller inte dem själva eftersom de anser att de har "rätt" att begå fel. Om man inte inser detta, då kan man inte förstå psykopaten. Då blir den obegriplig, och det är den ju för nästan alla människor. Men det går att förstå dem. Det går att tänka som dem, men aldrig att handla som dem, såvida man inte själv är störd.

Pröva att tänka som en psykopat, det är väldigt fruktbart. Och för att tänka som en psykopat ska du inbilla dig att alla andra är ting i din tjänst och allt som ska ske, ska ske på dina villkor och tillfredsställa dina behov. Pröva att sätta dig i centrum, pröva att betrakta dig som den enda som har ett värde, pröva att tänka att det vore roligt att kränka någon, skada någon och lura någon. Pröva att tänka dig att du inte bryr dig, inte får dåligt samvete, inte känner skuld- och skamkänslor. Pröva att tänk tanken at du innerst inne hatar alla utom dig själv, som är den enda du älskar!
Pröva det!
Då har du prövat på att tänka som en psykopat och att samma drivkrafter bakom allt du gör, som dem.
/Gordon


Får be om ursäkt för sent svar.

Jag tror inte psykopaterna förstår vad fel är, dom förstår vad du, jag och resten av samhället tycker är fel men dom förstår nog inte att det är just fel. För att verkligen förstå vad som är rätt och fel så måste man nog ha moral och det är något som iallfall jag aldrig stött på hos en psykopat.

Jag har alltså svårt att vara arg på dom för att dom är som dom är. Det är ju en medfödd defekt som dom själva inte kan göra något åt öht och själva inte ens kan inse felet med. Det som att beskylla en krokodil för att den är en krokodil i mina ögon.

Jag har levt som kriminell drogmissbrukare och hade på den tiden ett tankesätt som liknade en psykopats till väldigt stor del. Droger och avtrubbning gör dessutom att samvetet mer eller mindre försvinner. På den tiden kan jag inte direkt säga att jag var medveten om vad som var rätt och fel, visst jag visste ju att andra tyckte jag gjorde fel som rånade och misshandlade folk men jag kunde inte själv se felet i det.
TLB
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 2010 11 29, 3:07

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav dkbat » 2010 12 22, 12:21

Hejsan!

Vad innebär det att 'förlåta' någon/något?
Ursprungligen betyder det typ 'glömma', låta passera, låta vara. Det handlar om någon som har gjort sig skyldig till något och den skyldige saknar ursäkt. Då kan man välja att 'förlåta' dvs glömma den skyldiges handlingar och börja om på nytt. Märk att det handlar om att man har tänkt FORTSÄTTA relationen men den skyldige. Om man inte tänkt fortsätta relationen med den skyldige (pga de felaktiga gärningarna), (t ex då det är fråga om någon som man anser vara psykopat) så har man per definition inte förlåtit denne.

Sen finns det något slags kristendomsinfluerat förlåtelsebegrepp: Gud skickar sin ende son till jorden i syfte att våra synder skall "förlåtas". Att förlåta blir sedan efter Jesus en kristelig dygd, något som man kan göra 'inom sig själv'. Den som startade tråden tror jag har främst har något kristendomsliknande förlåtelsebegrepp i åtanke.

Här har vi två rättså olika användningar av ordet förlåta - 'glömma' respektive 'bete sig som Jesus'. Att bete sig som Jesus mot psykopatiskt beteende är enligt mig i allra högsta grad lämpligt (desto mer som psykopater åtminstone i något avseende antagligen är okunniga om sin "ondska"). Att 'glömma (i syfte att fortsätta relationen)' är i allra hösta grad olämpligt.

Hoppas jag har bidragit med något vettigt i frågan.
dkbat
 
Inlägg: 4
Blev medlem: 2010 12 21, 11:52

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav JDP » 2010 12 22, 6:56

Hej dkbat,

Tack för ett insiktsfullt inlägg. Precis som du säger var jag var inne på den mer kristna varianten av förlåtelse. Dock utan större djup, då jag själv inte är kristen :)

MVH
JDP

dkbat skrev:Hejsan!

Vad innebär det att 'förlåta' någon/något?
Ursprungligen betyder det typ 'glömma', låta passera, låta vara. Det handlar om någon som har gjort sig skyldig till något och den skyldige saknar ursäkt. Då kan man välja att 'förlåta' dvs glömma den skyldiges handlingar och börja om på nytt. Märk att det handlar om att man har tänkt FORTSÄTTA relationen men den skyldige. Om man inte tänkt fortsätta relationen med den skyldige (pga de felaktiga gärningarna), (t ex då det är fråga om någon som man anser vara psykopat) så har man per definition inte förlåtit denne.

Sen finns det något slags kristendomsinfluerat förlåtelsebegrepp: Gud skickar sin ende son till jorden i syfte att våra synder skall "förlåtas". Att förlåta blir sedan efter Jesus en kristelig dygd, något som man kan göra 'inom sig själv'. Den som startade tråden tror jag har främst har något kristendomsliknande förlåtelsebegrepp i åtanke.

Här har vi två rättså olika användningar av ordet förlåta - 'glömma' respektive 'bete sig som Jesus'. Att bete sig som Jesus mot psykopatiskt beteende är enligt mig i allra högsta grad lämpligt (desto mer som psykopater åtminstone i något avseende antagligen är okunniga om sin "ondska"). Att 'glömma (i syfte att fortsätta relationen)' är i allra hösta grad olämpligt.

Hoppas jag har bidragit med något vettigt i frågan.
JDP
Site Admin
 
Inlägg: 63
Blev medlem: 2010 04 05, 8:02

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Joanna » 2011 03 23, 10:58

Mycket klokt i den här tråden!

Vad jag vet har jag bara träffat på (och levt med) en psykopat, eventuellt två men den andre kände jag inte så det är väldigt svårt att bedöma.

"Min" psykopat (haha) skulle aldrig bry sig om huruvida jag förlät honom eller inte, huruvida hans egen mamma förlät honom eller inte, huruvida hans barn kommer att förlåta honom eller inte när de blir gamla nog att förstå. Är jag arg på honom? Ibland. Framför allt för vad han har gjort mot barnen. Jag går fortfarande igenom bearbetningen, ska snart få komma till ett ställe med barnen där de hjälper kvinnor och barn som blivit utsatta för fysisk eller psykisk misshandel, i mitt fall flera år av psykisk misshandel och en del annat också. Jag kan nog inte säga att jag förlåtit, vare sig att jag kommit över det som hänt helt och hållet själv på alla sätt eller att jag inte drabbas på minsta sätt när jag hör om nya människor han utsatt och annat. Jag är ofta rädd för att han ska dyka upp igen, flera gånger om dagen ser jag ut genom fönstret och ser för min inre syn hans ansikte dyka upp med ett oberäknerligt leende och stora uppspärrade ögon. Tiden gör att allt det där försvinner längre bort. Jag kommer aldrig att glömma, det känns som att den dag jag glömmer kan jag utsättas för en liknande person igen. Jag försöker inhämta kunskap så att jag kan bemöta barnens frågor, ge dem så många svar som möjligt och på något sätt göra det obegripliga begripligt för dem med tiden. Förlåta - tja, jag kommer absolut inte gå runt och vara "arg" på honom hela livet, det finns det ingen mening med. Jag vet inte ens om jag är så värst arg just nu heller, nu när jag börjat få ihop saker och ting och börjat komma upp ur gropen med barnen, börjat se en klarare bild av vad han är framträda. Jag rycker på axlarna ganska mycket nu. Om någon hade kunnat hjälpa honom (och han hade velat det) hade jag önskat honom det och allt gott sedan men han vill inte, han kommer aldrig att längta efter att bli som vi, han är nöjd med det liv han lever med ytliga bekantskaper, nya människor att plocka pengarna och prylarna av, nya tjejer att flytta hem till. Det enda jag hoppas är att han aldrig skadar någon fysiskt och att han inte får för sig att skaffa fler barn. Jag gör det jag kan för att varna andra, stötta dem som råkat ut för honom och uppmuntra folk att anmäla. Sedan släpper jag resten. Det handlar om barnen nu. Förlåta, jag vet inte. Det han gör pågår ju hela tiden, det är bara offren som avlöser varandra. Jag skulle kunna hata men det gör jag inte längre, hatet försvann samtidigt som den sista kärleken försvann, samtidigt som jag förstod att han aldrig skulle bli annorlunda, samtidigt som jag förstod att allt jag trott var "hans fina sidor" som jag älskat honom för aldrig funnits, samtidigt som jag på allvar struntade i att vänta på svar eller upprättelse från honom. Hans mamma hatar honom fortfarande, det är för att hon också någonstans inuti älskar honom och inte kan acceptera sanningen, då drabbas man så hårt av den.

Min stora pojke (bara tre år) gråter fortfarande ofta efter "pappa". Det är det värsta! Det gör mig arg, inte på sonen naturligtvis utan på honom, att han nödvändigtvis skulle se till att bli far till två barn som han inte ens ville ha, som inte var något annat än verktyg för honom, ett sätt att kontrollera mig, och när jag blivit tillräckligt upplyst för att inte kunna utnyttjas längre slängde han bort dem som ett par gamla plasthandskar utan att vända sig om. Vilket jag naturligtvis är glad för, det är mycket bättre än att vi skulle haft honom runt oss, jag är en tio gånger bättre mamma ensam än han och jag skulle varit som föräldrar tillsammans och däri ligger mitt hopp att de ska gå en bra framtid till mötes.

Så skönt att kunna skriva ut till några som varit med om liknande, jag har aldrig kunnat kommunicera med någon i liknande situation innan. BVC-sköterskan och en psykolog jag pratat med förstår det jag pratar om och det var också en stor lättnad men jag har aldrig tidigare pratat med någon som varit utsatt för en psykopat långvarigt. Tack. Ursäkta allt babblande, har så mycket på hjärtat. Har varit så ensam i det här.
Joanna
 
Inlägg: 2
Blev medlem: 2011 03 21, 10:59

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Gordon » 2011 07 20, 7:42

Hej, Johanna!

Det är väldigt tråkigt att du inte har fått något svar på så här lång tid. När det inte händer så mycket på forumet så går man ju inte in så ofta. Så om vi vill att forumet ska leva så måste vi in oftare och när nya personer dyker upp är det ju jätteviktigt.

Nu hoppas jag du ser detta, genom mail kanske eller kikar in och ser efter, och kommer in igen.

Jag håller med dig om att för barnens skull är det ju bättre att du lever utan honom. Du hittar småningom en ny man och jag hoppas det är en bra man. Och det kommer du ju att hitta fortare om barnens far är helt ute ur bilden.

Många råkar ut för män som aldrig släpper taget och som tvistar om barnen, ska ha gemensam vårdnad eller hela vårdnaden själva, alltför att kunna fortsätta att djävlas. Du tycks ha haft tur, trots allt.
Kram!
Gordon
 
Inlägg: 125
Blev medlem: 2010 04 06, 7:54

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Gordon » 2011 07 20, 8:20

Även jag är sen att svara, men det ska bli bättring!

Det är lätt att hamna i hårklyverier och även att påstå sådant som kanske inte är rätt, men huvudsaken är att man diskuterar, tycker jag.

Och det jag tror är att psykopater vet exakt vad som är rätt och fel, men de skiter i det och gör som de tycker. Man märker att de vet detta eftersom de gärna framhåller hur fel det är när andra gör som de själva. Få kan tyckas mera moraliska än psykopater, men det är förstås när de håller på att manipulera. Genom att moralisera så säger de underförstått att "sådan är inte jag", vilket är en förbannat lömsk manipulation som de behärskar tillfullo och har drivit till en konst!
Gordon


TLB skrev:
Gordon skrev:Hej alla och särskilt TLB, till vilken jag vänder mig speciellt, just nu.
Problematiken "förlåtelse" tycker jag att jag är färdig med.

Jag har en annan sak att kommentera. Nämligen att de är defekta (rätt) och inte kan beskyllas för sina handlingar (fel). De vet precis vad de gör, in i minsta detalj och hur det drabbar andra vet de också in i minsta detalj och ger dem oftast en kick. De vet att det de gör är helt fel, men det bekommer dem inte! Det är faktiskt just så det ligger till. "Fel" gäller inte dem själva eftersom de anser att de har "rätt" att begå fel. Om man inte inser detta, då kan man inte förstå psykopaten. Då blir den obegriplig, och det är den ju för nästan alla människor. Men det går att förstå dem. Det går att tänka som dem, men aldrig att handla som dem, såvida man inte själv är störd.

Pröva att tänka som en psykopat, det är väldigt fruktbart. Och för att tänka som en psykopat ska du inbilla dig att alla andra är ting i din tjänst och allt som ska ske, ska ske på dina villkor och tillfredsställa dina behov. Pröva att sätta dig i centrum, pröva att betrakta dig som den enda som har ett värde, pröva att tänka att det vore roligt att kränka någon, skada någon och lura någon. Pröva att tänka dig att du inte bryr dig, inte får dåligt samvete, inte känner skuld- och skamkänslor. Pröva att tänk tanken at du innerst inne hatar alla utom dig själv, som är den enda du älskar!
Pröva det!
Då har du prövat på att tänka som en psykopat och att samma drivkrafter bakom allt du gör, som dem.
/Gordon


Får be om ursäkt för sent svar.

Jag tror inte psykopaterna förstår vad fel är, dom förstår vad du, jag och resten av samhället tycker är fel men dom förstår nog inte att det är just fel. För att verkligen förstå vad som är rätt och fel så måste man nog ha moral och det är något som iallfall jag aldrig stött på hos en psykopat.

Jag har alltså svårt att vara arg på dom för att dom är som dom är. Det är ju en medfödd defekt som dom själva inte kan göra något åt öht och själva inte ens kan inse felet med. Det som att beskylla en krokodil för att den är en krokodil i mina ögon.

Jag har levt som kriminell drogmissbrukare och hade på den tiden ett tankesätt som liknade en psykopats till väldigt stor del. Droger och avtrubbning gör dessutom att samvetet mer eller mindre försvinner. På den tiden kan jag inte direkt säga att jag var medveten om vad som var rätt och fel, visst jag visste ju att andra tyckte jag gjorde fel som rånade och misshandlade folk men jag kunde inte själv se felet i det.
Gordon
 
Inlägg: 125
Blev medlem: 2010 04 06, 7:54

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav mimmi » 2011 12 08, 5:27

jag levde med en psykopat i 8 år.
Har lämnat honom. Frågan om det går att förlåta... nja jag har gjort så att jag har förlåtit mig själv förts och främst.
Att förlåta honom? Jag tänktesomså att han är så himla störd att det är synd om honom. Så för att kunna gå vidare och släppa allt elände så kan jag vissa dagar förlåta, för att jag tror på att förlåtelse släpper greppet. För min egen skull.
Vet inte hur ni andra känner men för mig är det befriande, just nu i alla fall i den fas jag nu befinner mig i.

För jag vet att jag kommer att må bra och han kommer att måsta leva med sig sjjälv resten av han liv.
Kram
mimmi
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 2011 12 08, 5:17

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Tobbe » 2011 12 17, 8:45

Nä man ska inte förlåta en psykopat, de skall hållas inlåst och borta från andra människor. De är farliga och kan förstöra mångas liv.... Har en verklig historia som jag kan skriva ned om nån månad, ni kommer inte att tro att allt är sant. Men jag måste vänta tills allt är avgjort. Man kan inte vinna mot en psykopat sägs det, jag börjar förstå innebörden av det nu, de drar sig verkligen inte för nåt för att nå sina mål. Men VI har i alla fall förklarat krig denna gång, och den här gången kommer hon inte undan.

//Tobbe
Tobbe
 
Inlägg: 1
Blev medlem: 2011 12 03, 5:34

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Jungfru76 » 2012 01 07, 2:35

Nej!
Som jag ser på det så måste man ångra saker som man gjort för att kunna bli förlåten! En psykopat gör ju enligt honom själv aldrig fel, det är ju ALLTID andras fel att någonting händer om det händer något! :(
Jungfru76
 
Inlägg: 3
Blev medlem: 2012 01 07, 1:35

Re: Förlåta en psykopat?

Inläggav Gordon » 2012 01 09, 6:34

Helt sant!
/Gordon
Gordon
 
Inlägg: 125
Blev medlem: 2010 04 06, 7:54



FöregåendeNästa

Återvänd till Allmän diskussion om psykopati, narcissism m.m.

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

cron